Efter ca halva turen, kommer en lång uppförsbacke. När jag ser den på håll, tänker jag: "jag kommer aldrig orka hela vägen upp. Det här går inte! Det här blir för tufft!" Men jag har lärt mej, om jag bara tittar framåt ca två meter. Då ser jag inte att det går uppför. När jag har nått det målet, flyttar jag blicken ytterligare två meter fram. Gör samma sak,och plötsligt har jag kommit till toppen av backen.
Det går inte äta en elefant hel, man måste äta den en bit i taget. Har man dessutom en vän som joggar bredvid och "drar" och pushar med uppmuntrande ord, då går det ännu bättre.
Jag har gjort det här förut och jag kommer göra det igen!
Ge inte upp! När man är på toppen, blir det ofta nerför och då går det lättare!
Ha en härlig och avkopplande dag! Det tänker jag ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar